Having one of those Tina Stenberg-kind of days…

jag kan spela Better Stay Apart om och om och om och om igen.
Och det vet mina grannar, att idag var just en sådan dag.

När Tina sjunger ”I never thought I’d be the one, standing here loosing you…” och låten sätter igång igen, då är alla vädersträck åt samma håll och magin ligger så tjock att det går att ta på. Skulle någon få för sig att någonsin vilja se håren på mina armar resa sig, skall man passa på när jag gräver i skivorna och drar fram Tales Of A Heart (Better Stay Apart är låt nummer 11).

Det är en sån där låt som får mig att fullständigt förstå varför sångerskor vill bli sångerskor, och låtskrivare låtskrivare. För att skapa låtar som denna!

När jag köpt skivan Tales Of A Heart och hade spelat de 10 första låtarna var jag redan säker på vilka låtar som var mina favoriter, och skulle bara lyssna klart på den sista låten också innan jag gick tillbaka och lyssnade om. Men från första sekunderna av Better Stay Apart var jag fast, och tog en sjuhelvetes många lyssningar innan de andra låtarna också fick komma till tals.

Tina har släppt tre album, och tyvärr inte fått den succé med dem som hon förtjänar. Och kanske är det motgångarna i hennes musikkarriär som bidragit till deras fantastiska kvalité, att de just inte känns framtvingade eller påskyndade. De har fått komma ut när de blivit av och möjligheterna har funnits. Inte för att ett skivbolag kräver nytt material.
Hur det än är ligger Tinas musik mig lika varmt om hjärtat som 1997 när Treat Me Fair kom ut och de första ackorden på Heavenly High (första låten på den skivan för er som inte förstod det) nådde mina öron.

Minnie Driver är min älskade

och skriver bra låtar gör hon också. Är helt förälskad i denna lilla pärla, Beloved, från hennes album, Seastories.
På det albumet återfinns även de helt lysande Coming Back To Life (bästa låten på skivan) och London Skies.

Låtstöld eller inspiration? Alcazar Vs Monica

Monica Naranjo

För ca 10 år sedan blev jag introducerad för Monica Naranjos härligt galna spanska popkarriär. Ett äktenskap mellan riktigt härlig spansk dramatik, gala, skrik och pop. Tyvärr verkar hon ha svårt att slå utanför de spansktalande länderna, men där är hon STOR! (ett engelskt album släpptes och gick så ”bra” att man nu får punga ut runt 2000 SEK om man vill köpa ett exemplar när de väl hittar till Ebay).

Men frågan är väl ändå inte om hennes musik ändå nått till låtskrivare, i alla fall här i Sverige?

Här är Monicas fantastiska No Voy A Llorar.

Känns den igen?

Kanske det funkar bättre på engelska. Här är hennes engelska version, I ain’t gonna cry. (Videon för den engelska versionen såg från början ut precis som den spanska videon, men…tonades ner lite för en bredare marknad!)

Sen kom en viss svensk schlager ett par år senare….

diskret inspiration? hyllning? eller direkt stöld?

En livslång kärlek: Tina Stenberg

Tina Stenberg

Jag har älskat Tina Stenberg sen jag först köpte hennes första CD, Treat Me Fair, på OBS! i Rotebro (kommer till och med ihåg vad CD-skivorna stod, och när jag fick syn på henne skiva och tog upp den etc.).
Det var dagen innan jag for till Paris för att hälsa på min pappa i 5 veckor (jag var 17 år och hade sommarlov) och jag hade med mig en hel väska full med CD-skivor. Jag hade kunnat lämna nästintill alla skivor hemma. 95% av gångerna jag lyssnade på musik de veckorna var det Tinas skiva jag spelade.

Sen den dagen har Tina släppt ytterligare två album, och ett par extra singlar/EPs. Och jag lyssnar dagligen på hennes musik.

I min värld har hon smeknamnet ”The Queen Of Heartbreak”, ingen kan sjunga om brustet hjärta som Tina! Favoriter bland hennes låtar är Too Late, In Your Eyes, Treat Me Fair, Not The One, Better Stay Apart, Now That You’re Gone, It Takes Two och många fler (det är väldigt svårt att välja).

Det finns naturligtvis låtar som inte handlar om brustna hjärtan som också håller högsta klass, som Home, All Like Before, True To Me med flera, men det är hennes brustna hjärta som sätter henne på elitplatsen!

En av de bästa aspekterna med Tina är att hennes album alltid är fyllda av topplåtar. Det finns inga utfyllnader, inga spår som känns skrivna bara för att ta upp plats och göra 4 kanonlåtar till ett album. Varenda låt som läggs till Tinas skivor har en egen identitet och kan alltid stå på egna ben. DET är annorlunda i musikbranschen, och kanske också en av anledningarna till att det blivit ”bara” tre album på 13 år. Det gör också att man gång på gång upptäcker nya guldkorn bland hennes material. Jag har väldigt svårt att koncentrera mig på 40 låtar samtidigt, utan har en bunt låtar som spelas för stunden. Sen tittar man på titlarna och tänker ”fan, Kingdom Come kommer jag knappt ihåg hur den går” och trycker på play för den låten och man blåses bort av hur bra den låten är, och hur kunde man inte ha märkt det tidigare? Så hamnar den på ens Tina-spellista. En av mina absoluta favoritlåtar, In Your Eyes, upptäckte jag egentligen inte på riktigt förrän över 10 år efter att den släpptes (som spår på hennes första skiva)!

Som märkes kan jag prata mig till döds om hur mycket jag tycker om Tina Stenbergs musik, och jag hoppas och ber att det någon dag kommer komma ytterligare en (eller flera!) skivor från henne. Men även om det inte gör det vet jag att den musik hon hittills har gjort kommer följa med mig i många år framöver, och att om 20 år kommer jag ”upptäcka” en ny låt att spela sönder.

Här är Tina när hon sjunger sin första singel, Mess Things Up;

Grävt i skivsamlingen: Midi, Maxi & Efti

Nostalgin tog över skivspelaren ikväll. Och mina grannar lär snart börja skicka hatmail, då jag har förmågan att spela samma låt om och om och om och om igen!

Ikväll blev det djupdykning i skivsamlingen ända till början av 90-talet och upp kom jag med CD-singeln Culture Of Youth. Det är tjejerna Midi, Maxi & Efti som sjunger, de som hade en världshit (såpass att de blev kommenterade(sågade) av Beavis & Butthead i deras program) med låten Bad Bad Boys.
Den här singeln är dock min favorit med dem, och jag har inget att motivera det med!
Kanske att låten låter lite mer sammanhängande än de andra? Och att det är lite marschtakt över det hela, vilket ofta får igång mig!

I min värld skulle en comeback vara väldigt välkomnad!

Hämtat ur samlingen: Not Com.mercial

I mitten av 90-talet åkte Cher iväg till ett slott för att lära sig skriva låtar. Resultatet blev en skiva med 9 låtar som Cher såg som sin nästa skiva. Hennes skivbolag var dock inte alls med på hennes självskrivda noter och vägrade släppa den, med motiveringen att skivan inte var kommerciell.

När hon hade släppt den lite mer radiovänliga skivan Believe 1998 så bestämde hon sig för att släppa den på egen hand, och med titeln Not Com.mercial. Under något års tid kunde man köpa denna skiva från hennes officiella hemsida (och ingen annanstans ifrån). Och den är ett lysande mästerverk, helt klart en av de bästa skivorna Cher gjort.

En recensent som skrev om Believe tyckte att det aldrig ligger någon känsla bakom Cher sjungande. Han skulle ha behövt lyssna på den här skivan istället.

Still är en otroligt vacker kärlekslåt (och den låt som valdes av fans att försöka rösta upp på olika internet topplistor på den tiden). Sisters Of Mercy handlar om Chers uppväxt, om hur hon bodde hos nunnor delar av tiden när hennes mor inte kunde ta hand om henne. Låten blev bannlyst av den katolska, då Cher inte hade någon bra tid hos dessa nunnor hon i låten kallar ”daughters of hell”!.
Alla låtarna på albumet står verkligen ut och slår all topplistemusik, men min absolut favorit är den låt Cher skrev både musik och text till, With Or Without You. En ”krossat hjärta”-låt som Cher sjunger med sån övertygelse att det överträffar nästintill allt hon tidigare gjort.

Albumet som släpptes har 10 låtar. Den 10e låten är en låt Sonny skrev till Cher på 70-talet men som ansågs vara alldeles för kontroversiell för sin tid. Classified 1A är en antikrigslåt som skrevs som protest mot USAs krigande i Vietnam. Också här kommer en sida fram av Chers röst som inte alltid hittat fram på hennes hits.

En av Chers bästa skivor helt klart.

vacker stämning i jultider

skapar Kristin Chenoweth med sitt fantastiska julalbum från förra året. Spelades nästintill oavbrutet hemma hos mig förra julen, och kommer nog bli så i år också. Är rätt svårt hitta bra julalbum så man klänger sig fast när man väl hittat ett!

Gay Gay-igare Gay-igast?

Ytterligare en video med en av mina favoritsångerskor, Monica Naranjo, och utöver det också en kandidat i tävlingen om historiens Gay-igaste musikvideo:

Academy Fashion

En stor favorit bland alla fantastiska outfits som burits nerför den röda mattan när det varit dags att dela ut de årliga Oscar-statyetterna!

Bob Mackie som skapat såklart!

Eartha is the mystery guest

och här är Eartha Kitt en av gångerna hon medverkade i What’s My Line